Varken hora eller kuvad

Gräsrotsfeminism då och nu – vart är kvinnorörelsen på väg?

Seminarium på Feministiskt forum den 7 maj på ABF-huset, Sveavägen 41, Kata-salen 11.15-12.15

Hur kan gamla och nya gräsrötter hjälpas åt för att återuppliva feminismen i Sverige, låta många röster höras och peka på problem som måste lösas?

Varken hora eller kuvad har inlett en serie om Gräsrötter då och nu, som började i december förra året.

I Sverige finns många kvinnorörelser, gamla och nya, både innanför och utanför etablissemanget. Den glöden måste tas tillvara och vi måste utgå från de erfarenheter som vi har haft. Det var några av slutsatserna på det första seminariet på ABF i Stockholm. Många frågor måste få plats bredvid varandra och diskuteras även om det också finns skillnader!

I Folkets hus i Rinkeby talade fyra unga invandrade tjejer i början av april om sina upplevelser av att växa upp i det svenska samhället. Känslan av utanförskap och av hur samhället vände sig bort hade varit stark. Gå ihop! Vi är många även om vi kanske fortfarande är splittrade! Organisera alla rasande tjejer – rasande och icke-rasistiska! Fler möten behövs! I ett livligt samtal mellan panel och publik var det några av slutsatserna i det mötet.

Den 7 maj, på Feministiskt Forum, deltar representanter för äldre och yngre kvinnorörelser i panelen eller står bakom den. De kommer bl a från Grupp 8, ROKS, Stockholms Tjejjour, Rädda Barnen, Sveriges Kvinnolobby, Rom & Resande Kvinnojour och Varken hora eller kuvad, som arrangerat seminariet.

Deltagare är Gertrud Åström, ordförande i Sveriges Kvinnolobby, Ann-Margarethe Livh , oppositionsledare för vänsterpartiet i Stockholms stad och boende i Rinkeby, Kristina Hultman, författare, Pamela Curylo, Romska barn i fokus, Nadin Fakhro och Lucyta Perez Cordoba från Fryshuset  samt Amineh Kakabaveh, ordförande i Varken hora eller kuvad. Samtalsledare är Devrim Mavi, chefredaktör för Arena och Gerd Johnsson-Latham, f d ordförande i Kvinna till Kvinna.

Frågor som vi vill knyta samman:

Hur enas vi och låter många röster höras? Hur tar vi tillvara på tidigare generationers gräsrotserfarenheter? Hur lyfter vi förortsfeminismen och bidrar till att återuppliva feminismen i Sverige? Hur kan villkoren för invandrade kvinnor synliggöras och hur ska mänskliga rättigheter för alla kvinnor tas bättre tillvara i Sverige? Hur tar vi fram både klassperspektivet och ett förortsperspektiv? Hur synliggör vi kvinnors villkor i arbetslivet? Hur länge ska unga tjejer behöva ”invandra”? Och vilka konkreta och livfulla åtgärder går vi vidare med?

Vi behöver en ny, samlad och annorlunda kvinnorörelse!

Och vi behöver ha kul tillsammans!

Varmt välkomna!

Kontakt personer: Amineh Kakabaveh, 076-1301236
Eva Nauckhoff:, 076-0821935!

Ditt stöd till föreningen Varken hora eller kuvad välkomnas! Du är mycket välkommen som medlem!

Medlemsavgiften till föreningen uppgår till 100 kr för vuxna och 50 kr för studenter (för ungdomar under 18 år är den 5 kr) och kan sättas in på postgirokonto nr 42 03 99-8.

Gräsrotstjejer i förorterna: Erfarenheter och diskussion i Rinkeby den 2 april

Gå ihop, vi är många. Alla behövs! Bryt könssegregeringen där den finns – låt oss fika på förortskaféerna! Kvinnorörelsen behöver ställa krav på politikerna! Organisera alla rasande tjejer! Rasande och inte rasistiska! Hur många fler tjejer ska behöva fly för sina liv? Och hur länge till ska vi tjejer behöva ”invandra”? Fler såna här möten behövs där vi pratar med varandra! Gå vidare!

Detta var några av budskapen under den livliga debatten i ABF-huset i Rinkeby den 2 april om unga invandrartjejers erfarenheter av att växa upp i det svenska samhället, som anordnades av föreningen Varken hora eller kuvad (VHEK). I panelen deltog fyra unga tjejer, Asli, Roza, Marjana, Maria samt Ann-Margrethe Livh och Amineh Kakabaveh. Margareta Olofsson var samtalsledare. Samtalet med publiken blev intensivt och intressant. [1]

Amineh, ordförande i VHEK, inledde med att tala om de etniska, splittrade grupper som bildats av kvinnor i förorterna och om behovet att gå samman. Återigen måste kampen för kvinnors rättigheter föras kring grundläggande och enkla saker som rätten att klä sig och sminka sig som man ville. VHEK hade haft ett första seminarium om ”Gräsrotsfeminism då och nu” i december. Detta var det andra. Det tredje skulle hållas den 7 maj på Feministiskt forum i ABF-huset i Stockholm. Steg för steg skulle slutsatserna knytas ihop för att se hur man gick vidare.

Maria, som är född och uppvuxen i Rinkeby, beskrev hur stadsdelen förändrats under hennes livstid. När hon var liten kände alla varandra, det fanns tjejföreningar, debatter, Alla kvinnors hus och festivaler. Men i tonåren blev hon kallad hora i centrum och konflikterna mellan de boende hårdnade alltmer.

Marjana blev bortgift som 13-åring och födde sitt första barn vid 16 års ålder. Sociala myndigheter förstod ingenting och hade inte givit något stöd. Hon var väldigt trött på den bortvändheten. Svenskar var fega när det gällde att stå upp för vad som faktiskt handlade om mänskliga rättigheter och om unga tjejers liv. Det förebyggande arbetet var det viktiga. Att ge skydd åt varenda utsatt tjej var inte någon lösning.

Dessutom var det så tröttsamt på att bli kallad för invandrare hela livet. Hur länge skulle man behöva vandra? Hennes unga dotter skulle inte tvingas ha det så.

Asli växte upp i Sundsvall och berättade om hur tufft det var att växa upp som invandrartjej och få öknamn efter sig av både män och kvinnor. Det hjälpte inte att hon ansträngde sig för att bryta utanförskapet. Hon blev satt i ett fack och diskriminerades både som invandrare och som tjej.

Politisk påverkan måste till, kvinnorörelserna måste ställa krav på politikerna!

Roza växte upp på Södermalm, där hon å ena sidan skulle passa in i den svenska kulturen i grannskapet, å den andra i romsk kultur hemma. Rom fick man inte kalla sig. Man fick säga att man kom från Polen eller nåt liknande. Annars blev man kallad zigenarjävel och räknades inte för att man ändå snart skulle bli bortgift. Hon hade aldrig haft någon granngemenskap. Att komma till Skärholmen hade varit en lättnad, att slippa leva i den svåra kluvenheten mellan hemma och ute.

Margareta, samtalsledare och ordförande i Rädda Barnens Stockholms distrikt, ställde frågan om den feministiska rörelsen kanske var död? Hur hade Grupp 8 lyckats?

Ann-Margrethe, boende i Rinkeby, oppositionsledare för V i Stockholms stad och deltagare i Grupp 8-rörelsen, sa att den uppstått i en tid då det fanns mycket kraft och brett samhällsstöd för kvinnokampen. Backlashen blev hård, särskilt i förorter som Rinkeby. Allaktivitetshuset byggdes om till moské och för kvinnor hade alla aktiviteter lagts ned. Det fanns inte ens ett kafé där kvinnor kunde träffas, för där satt män. Politikerna i Stockholm ville inte se och förstå utan rustade ned: personalen på biblioteket hade skurits ned liksom kvinnofridsteamet. Familjecentralen lades ned. Sånt drabbade först och främst kvinnor. Unga tjejer fick betala priset. Våld mot unga tjejer ökade och osynliggjordes. I många förorter hände samma sak. Förebyggande arbete behövdes redan i förskolan. Som det nu var bussades barnen till fria förskolor på andra orter utan kontakt med varandra.

Det raseri som en gång drev Grupp 8 att ställa krav på t ex dagis och fri abort hade vi alltså ännu inte lyckats uppbåda.

Amineh påpekade att fritidsgårdarna dessutom blivit killarnas arena. Tjejerna marginaliserades också på det sättet. Också de aktiva kvinnorörelserna hade marginaliserats, splittrades och konkurrerade ofta med varandra. Feminismen hade blivit statsfeminism.

Livliga röster från publiken i samtal med panelen:

-         Vi är många och kvinnorörelserna behöver enas!

-         Vi missar den strukturella nivån och kvinnors underordning. Vi talar om en viktig samhällsfråga.

-         Varför vänder sig inte politikerna till oss kvinnor?

-         Tiden är mogen att bygga allianser och hitta nya former för organisering – som i Nordafrika t ex.

-         Se med klassperspektiv på förorterna!

-         Till Rinkeby flyttar de som just kommit till Stockholm, så var det också förr med inflyttningen från den svenska landsbygden.

-         Alla behövs, såväl etniska kvinnogrupper, aktivister som statsfeminister, som kan ge stöd inifrån statsapparaten

-         Raseriet mot hur unga invandrartjejer behandlas kokar på många håll i landet. Ännu finns inte kanalerna för att ändra på det. Mänskliga rättigheter måste respekteras i Sverige!

-         Underjordisk organisering behövs – tjejer: samla er till fika på förortskaféerna, knacka dörr!

-         Organisera alla rasande tjejer! Utbilda dem! Studiecirklar till förorterna!

-         Motstånd mot religiösa friskolor som särbehandlar tjejer!

-         I Rosengård ser man inte en enda ung tjej ute efter kl. 22.00. Varför pratar inte politikerna om det?

-         Fundamentalister och Sverigedemokrater behöver varandra: ytterligheterna triggar varandra.

-         Gå vidare! Fler såna här möten där vi pratar med varandra! Skapa ett program!

-         Demonstrera utanför Stadshuset! Kräv utrymme!

[1] Tjejernas namn är för säkerhetens skull fingerade.

Nyhetsbrev våren 2011

Med våren, som nu äntligen bryter fram genom den stränga vintern som vi har haft, kommer här ett nyhetsbrev från Varken hora eller kuvad. Vi vill gärna berätta om våra aktiviteter som fortsätter i oförminskad takt:

Det gäller utvecklingen av vår stödverksamhet Glora med finansiering från länsstyrelsen, seminarier i ämnen som rör förtryck och våld i hederns namn, det gäller fortsättningen på vår serie om feministiska gräsrötter då och nu, och också fortsatta workshops och möten ute i skolor och på fritidsgårdar, bland annat i Farsta och i Botkyrka. Den 4 maj planerar vi för en workshop om jämställdhet, feminism och självförsvar i Skärholmen.

Verksamheten i Glora, där vi på professionell grund stödjer utsatta tjejer och kvinnor, inleddes förra sommaren och har kommit igång ordentligt vid det här laget. Vi jobbar med skolor, folkhögskolor, vuxenundervisning och SFI, med enskilda kvinnor och i grupper i Botkyrka och i Skärholmen. Tyvärr är hjälpbehovet stort. Många tjejer och kvinnor som utsätts för hedersförtryck i olika former behöver stöttas och få råd och hjälp av olika slag. Den verksamheten vill vi utveckla.

Om männens roll i hederskulturen hade vi ett seminarium i januari på ABF-huset i Stockholm till minne av Fadime Sahindal. I mars samarrangerade föreningen också ett seminarium om hur hedersmord kan undvikas med riksdagens tvärpolitiska nätverk mot diskriminering och förtryck i hederns namn. Under året kommer vi i riksdagen att samarrangera flera sådana seminarier kring ämnen som rör hedersförtryck.

Vi startade i december förra året vad föreningen kallar för Gräsrotsserien med ett mycket uppskattat seminarium om ”Gräsrotsfeminism då och nu – gårdagens lärdomar och morgondagens utmaningar”. Många kom och tyckte att det var ett bra avstamp för en fortsättning – precis som vi hade önskat och planerat. Det är snart dags för nästa seminarium: ”Gräsrotstjejer i förorterna” som äger rum den 2 april i Folkets hus i Rinkeby. Där berättar unga tjejer om hur det är att växa upp och leva i förorten. Deras röster behöver vi höra! De samtalar med publiken och med Margareta Olofsson, ordförande i Rädda Barnens Stockholmsdistrikt, Ann-Margrethe Livh, oppositionsledare och boende i Rinkeby och Amineh Kakabaveh, vår ordförande i föreningen och riksdagsledamot (V)

Ett tredje seminarium ”Gräsrotsfeminismen då och nu – vart är kvinnorörelsen på väg? äger rum på Feministiskt forum den 7 maj med unga förortstjejer och representanter för både äldre och yngre kvinnorörelser som står bakom gräsrotsserien eller deltar i panelen. Den serien kommer föreningen att följa upp med fler evenemang av olika slag framöver!

Och så fortsätter vi naturligtvis med våra aktiviteter, precis som vi brukar, workshops, träffar och andra arrangemang ute bland skolor och fridsgårdar i förorten och på andra ställen. Där finns massor av idéer och ett engagemang mot ojämlikhet, rasism och det hedersförtryck som vi ser ute i samhället och som vi bygger våra aktiviteter på!

Vi vill passa på att tipsa våra gamla medlemmar om att förnya sitt medlemskap – och vi ser gärna att vi får in nya medlemmar. Kostnaden är 100 kronor per år för andra än studenter och pensionärer, där den är 50 kr. För ungdomar är det dock den symboliska summan fem kronor som gäller – för vidare info se längst upp på hemsidan.

Varma hälsningar från styrelsen genom
Amineh Kakabaveh, ordförande,

och Eva Nauckhoff, samordnare och sekreterare

Gräsrotstjejer i förorterna!

Föreningen Varken hora eller kuvad

inbjuder i samarbete med ROKS, Stockholms Tjejjour, Rädda Barnens Stockholmsdistrikt, Sveriges Kvinnolobby, Rom & Resande Kvinnojour SKL, Folkets hus i Rinkeby, och Vänsterns Internationella Forum till ett seminarum, där tre unga tjejer berättar om hur det är att växa upp och leva i förorten.

Gräsrotstjejer i förorterna!

Tre unga tjejer, Pamela Curylo, Devrim Arslan och Lucyta Perez Cordova berättar om hur det är att växa upp och leva i förorten lördagen den 2 april kl. 13.00-15.00 i Folkets hus i Rinkeby.

Deras röster behöver vi höra!

Vilka är de viktiga och konkreta frågor som de lyfter fram? Hur ska villkoren för unga invandrade och romska tjejer synliggöras och hur tycker de att ”äldre” och ”yngre” kvinnorörelser tillsammans kan bidra till att återuppliva feminismen i Sverige? Hur samlas vi? Vilka livfulla och konkreta åtgärder går vi vidare med? Hur har vi kul tillsammans?

Detta diskuterar de med samtalsledaren Margareta Olofsson, ordförande i Rädda Barnens Stockholmsdistrikt, Ann-Margrethe Livh, oppositionsledare och boende i Rinkeby och Amineh Kakabaveh, ordförande i föreningen Varken hora eller kuvad och riksdagsledamot (V) som medverkar i panelen.

Ett tredje seminarium ”Gräsrotsfeminismen då och nu – vart är kvinnorörelsen på väg? äger rum på Feministiskt forum den 7 maj. Tillsammans med unga förortstjejer står representanter för äldre och yngre kvinnorörelser från bl a Grupp 8, Stödstrumporna, ROKS, Stockholms Tjejjour, Rädda Barnens Stockholmsdistrikt, Sveriges Kvinnolobby och Rom & Resande Kvinnojour och min egen förening Varken hora eller kuvad bakom gräsrotsserien eller deltar i panelen.

Varmt välkomna!

Kontakt person: Amineh Kakabaveh, 076-1301236

Eva Nauckhoff:, 076-0821935

epost: Varkenhoraellerkuvad@gmail.com

Pressmeddelande: En internationell 8 mars-hälsning

Tillsammans med alla de organisationer och eldsjälar som här i Sverige och ute i Europa arbetar för grundläggande demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter vill vi i föreningen Varken hora eller kuvad uttrycka solidaritet med våra systrar och bröder i Nordafrika och Mellanöstern i kampen för ett demokratiskt samhälle. I en tid då främlingsfientliga och rasistiska strömningar får fäste i omvärlden blir det allt viktigare att öka medvetenheten om vad som sker omkring oss. Kampen för demokrati i Nordafrika och Mellanöstern är som ett ljus i det mörkret och vi hoppas att den når sitt mål. I processen är det viktigt att kvinnor är delaktiga hela vägen från gator och torg och in till själva förhandlingsborden.

I diktaturer som begränsar människors yttrande- och församlingsfrihet utsätts kvinnor ofta för värre förtryck än män genom att de inte tillåts att studera, yrkesarbeta eller delta i politiskt arbete i samma utsträckning som män. Med glädje hälsar vi därför de möjligheter som de folkliga revolterna ger. Vi hoppas att de ska driva bort diktatorerna och etablera framtidens demokratiska samhällssystem.

I demokratier har människor större möjligheter att utvecklas som fria individer och kämpa för jämställdhet mellan könen. Ett samhälle där kvinnor och män arbetar tillsammans och delar makten på alla sorters beslutsfattande poster har större möjligheter att minska klasskillnader mellan människor och bevara freden. Utan kvinnor på arbetsmarknaden och i maktens korridorer får vi ett ojämlikt och mansdominerat samhälle, där konflikter alltför ofta löses genom förtryck och våld.

Vi önskar all framgång åt dem som nu revolterar mot förtryck och auktoritära regimer i Nordafrika och i Mellanöstern på vägen mot ett demokratisk och jämställt samhälle, där kvinnor och män har samma rättigheter och möjligheter att förverkliga sina livsprojekt. Vi ser fram emot ett samarbete med frivilliga organisationer i dessa länder, mot att byta erfarenheter och stödja varandra i denna långsiktiga kamp för en rättvisare värld, fri från kvinnoförtryck och alla former av manligt våld.