Varken hora eller kuvad

Upprop för asylsökande kvinnors rättigheter

Fyra kurdiska kvinnor behöver ditt stöd. Vi i föreningen Varken hora eller kuvad som skrivit detta upprop är trötta på att se hur kvinnors rättigheter ständigt kränks i den svenska asylprocessen! Vi kommer dagligen i kontakt med flickor och kvinnor som söker asyl i Sverige och som behandlas under all värdighet av Migrationsverket och andra myndigheter. Just nu har vi kontakt med fyra kurdiska tjejer, två från Irak och två från Iran som har flytt från könsrelaterat våld och hedersvåld och som vägrats asyl i Sverige. Det måste ske en förändring nu och vi hoppas att du och din organisation ställer er bakom upproret och står upp för dessa fyra kvinnor rätt att stanna samt att kvinnor generellt får ett rättssäkert och värdigt bemötande när de söker
asyl i Sverige.

Ni kommer säkert ihåg det lesbiska paret Pari och Delsa från Kurdistan, Irak som Tv4 rapporterade om i november 2010. Paret är förföljt av polisen i Irak och lever under dödshot från familjer och shejketer. Allt detta finns dokumenterat men trots det vägras de asyl. Migrationsverket hävdar att de kan återvända till Irak och dölja sin sexuella läggning. Detta går emot Migrationsverkets egna rättsliga uttalanden och är en kränkning av deras mänskliga rättigheter. Tjejerna har bott i Sverige sedan 2005 och deras fall skulle överklagas till Europadomstolen efter avslaget från Migrationsverket 2010. Någon överklagan gjordes dock aldrig då den tillordnade advokaten från Migrationsverket aldrig följde upp fallet eller lämnade in någon överklagan. Trots att ett gravt tjänstefel begåtts lever nu tjejerna återigen under utvisningshot.

Nyligen avslog också Migrationsverket en asylansökan från två systrar från Kurdistan, Iran som flytt på grund av hedersrelaterat och andra former av könsrelaterat våld och trakasserier. Migrationsverket har motiverat sitt beslut med att situation i Iran ser ut på följande viss: ”Av grundlagen framgår att alla medborgare, både män och kvinnor ska ha lika rätt till skydd enligt lag och får ta del av alla mänskliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i enlighet med islamsk lag.”

Man undrar om migrationsverket på allvar tror på att alla har samma rätigheter i Iran? Är det allas lika politiska rättigheter när folk torteras, fängslas och avrättas på grund av att de är anhängare till oppositionella partier eller protesterar mot valfusket? Är det alla medborgares lika rätigheter när kvinnor räknas som en halv människa enligt lagen när det gäller arvsrätt, vårdnaden av barn m.m? Att kvinnor stenas till döds på grund av otrohet?

Ett annat känt fall är Pejam. Att lyssna på hennes berättelse är som att höra en hemsk saga. Hennes far hotar att döda henne under direkt tv-sändning då SVT:s journalister spelar in ett telefonsamtal. Inte heller detta räcker som bevis och Pejam vägras asyl i Sverige.

Detta är verkligheten för dessa kvinnor och alla andra som dagligen kontaktar oss med liknande berättelser. Det är kvinnor som lever under ständigt hot och förtryck både här hemma i Sverige och i sina hemländer och som trots det vägras asyl. 2006 infördes kön och sexuell läggning som asylskäl i utlänningslagen. Vad är det då för fel, varför fortsätter Sverige att utvisa kvinnor och hbt-personer trots vittnesmål om dödshot, våld och förföljelse? Det är en enorm besvikelse och ett slag i magen när Migrationsminister Tobias Billström säger att han inte tänker göra mer för dessa människor, vilken verklighet lever han i!?

I Röda korset rapport ”Kvinnor i asylprocessen” (RK 2008-11-30) konstateras att en stor del av asylhandläggarna inte följer de nya bestämmelserna från riksdagen bl.a. på grund av bristande genuskompetens. Konsekvensen blir att kvinnor inte får könsrelaterad förföljelse och sexuella övergrepp beaktade som asylskäl.

Latif Khanim som är chef på kvinnojouren Assudda har vid flera tillfällen kontaktat det svenska konsulatet och vädjat till Sverige att inte skicka tillbaka de kvinnor som söker asyl på grund av hedersrelaterat våld. Precis som de flesta Irakiska kvinnoorganisationer har gjort under åren. I stället för att lyssna på de insatta gjorde Migrationsverket en egen resa till regionen. Under det officiella besöket visade makthavarna att det finns kvinnojourer i mellanöstern och Irak, Kurdistan. Det är den bilden som ligger till grund för Migrationsverkets landrapporter och beslut när utsatta kvinnor från de aktuella länderna söker uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsverkets bild av situationen för utsatta kvinnor i många
länder är uppseendeväckande. Ett skräckexempel går att hitta i rapporten ”Hedersrelaterat våld i Libanon, Syrien och de kurdstyrda provinserna i norra Irak” (MIV 2009-07-24) där det påstås att utsatta kvinnor i de nämnda länderna har tillgång till skyddat boende och där olika myndighetspersoner påstår att personer som uppger hedersrelaterat våld som asylskäl i Sverige ofta ljuger om detta. Det är ett stort problem att dokument av denna typ påverkar svenska myndigheters bedömning av utsatta kvinnors asylskäl (se t.ex. MIG 2008:39).

Det är med förundran och stor förtvivlan som vi följt svenska migrationsmyndigheters verksamhet. Det finns stora brister i kunskaper hos myndigheterna om situationen i asylsökandes hemländer och de olika hotbilder som de lever under. Förståelsen för asylsökandes situation och vad de gått igenom är ofta skrämmande dålig och istället för att lyssna är utgångspunkten från handläggarna ofta grundat på en djup misstro mot den asylsökandes berättelse.

Det har inte sällan inträffat att enskilda personer eller organisationer tagit sig an asylsökandes ärenden och upplyst myndigheter och domstolar om de verkliga förhållandena så att deras rätt till asyl kunnat tillgodoses. Om migrationsmyndigheterna i dessa fall från början hade haft
tillfredsställande kompetens och förståelse skulle inte detta behövt inträffa.

Vi kräver därför att:

• Svenska Migrationsmyndigheter förbättrar sin land- och genuskompetens, samt förståelse för asylsökande kvinnors situation för att på så sätt stärka rättssäkerheten för kvinnor i asylprocessen.

• Pari och Delsa:s fall öppnas igen omedelbart, att de försäkras rätten till asyl och får upprättelse för de fel och kränkningar som begåtts i deras ansökningsprocess.

• Att systrarnas fall vid tredje överklagan försäkras rätten till asyl. Det är inte rimligt att Migrationsverket avslår deras ansökan med så uppenbar oförståelse och kompetens om deras skyddsbehov.

Varken Hora Eller Kuvad

Artikel i Aftonbladet om Pari och Delsa

Röda korsets rapport om kvinnor i asylprocessen

Till minnet av Fadime Sahindal

26 jan 2012 kl.18.00 Sveavägen 41 ABF Stockholm

Föreningen Varken hora eller kuvad anordnar i samarbete med ABF Stockholm en paneldebatt till minnet av tioårsdagen av det tragiska hedersordet på Fadime Sahindal. Det är nu tio år sedan Fadime Sahindal bragdes om livet av sin egen far. Fadime kämpade mot hedersförtryck och för alla flickors lika rättigheter speciellt för ”invandrartjejers” rättigheter som hon brukade säga. Redan som tonåring förde hon denna kamp i det offentliga rummet och med enastående mod utmanade hon både politikerna som svek och de konservativa grupperna som sanktionerade eller blundade inför kyskhets- och hedersetikens konsekvenser. Allt detta medan hon levde under konstant dödshot. Vi har all anledning att minnas henne och hennes kamp. Kampen för de lika rättigheterna som Fadime talade om är inte vunnet.

Det rapporteras ännu idag om “köksolyckor” och balkongflickor som polisen inte klarar att utreda eftersom de är rädda för att bli anklagade för ”rasism”. Oskuldsintyg, mödomshinneoperationer och barn som tvingas att ingå äktenskap är fenomen som inte upphört heller. Minst 70 000 ungdomar är berövade den elementära mänskliga rättigheten att själv kunna välja en framtida livspartner och ännu idag vågar man inte gå till konflikternas rötter. Varför har ni inte talat med mina föräldrar brukade Fadiem fråga. Hur länge skall dessa ungdomar behöva leva ett hedersrelaterat liv? Att stoppa hedersrelaterat förtryck och våld utan att förändra hedersnormerna kommer inte att gå. Det var Fadimes tydliga budskap som är lika aktuellt även idag. Vi ställer frågan; när skall invandrarungdomar ha samma rättigheter som svenska ungdomar?
I panelen:

Jasenko Selimovic, statssekreterare hos integrationsministern Erik Ullenhag

Amelie Von Zweigbergk, stadssekreterare hos jämställdhetsministern Nyamko Sabuni

Mikael Damberg, riksdagsledamot (S) och ordf. i Fadimes minnesfond

Amineh Kakabaveh, ordf. i föreningen Varken hor eller kuvad (VHEK) och riksdagsledamot (V)

Angela Beausang, ordf. för ROKS

Gertrud Åström, ordf. i paraplyorganisationen Kvinnolobbyn

Amad Eskandari, översättare av Unni Wikans bok om Fadime

Nicklas Kelemen, RB. Stockholm ”hedersgrupp” och styrelseledamot i VHEK

Samtalsledare: Arne Ruth, journalist och författare, fd. chefredaktör DN

Tid: kl.18. 26e jan 2012

Plats: Sveavägen 41 ABF Stockholm

Varmt välkomna Varken hora eller kuvad i

I samarbete med Sveriges Kvinnolobby, Rädda Barnen Stockholm, Roks

Arabisk vår till Europa? Ett samtal om ungdomsrevolter i krisens tecken

På Luciadagen den 13 december, anordnade föreningen Varken hora eller kuvad (VHEK) debatt i ABF-huset i Stockholm under rubriken ”Arabisk vår till Europa? Ett samtal om ungdomsrevolter i krisens tecken”. Intressanta synpunkter fördes fram och publiken hade många kommentarer och frågor.

Samtalsledare var Arne Ruth, f.d. kulturchef på DN och i panelen satt Ove Sernhede, professor på Centrum för urbana studier i Göteborg, Karin Olsson, kulturchef på tidningen Expressen, Azar Mahloujian, författare och ordförande i Svenska PEN:s Fängslade författares kommitté och Amineh Kakabaveh, ordförande i VHEK och riksdagsledamot (V).

Framtiden var svårare att förutse än någonsin, sa Arne Ruth. I Nordafrika och Mellanöstern var de politiska strukturerna på väg att lösas upp, det var kris inom EU och att Sverige skulle vara undantaget var inget annat än en illusion. Den arabiska våren kunde tolkas som en social rörelse underifrån på väg uppåt. Föreningen VHEK hade för övrigt liknande ursprung. Den fanns i flera länder i Europa och Nordafrika och var en systerorganisation till den som skapats i Frankrike 2003, då unga kvinnor protesterade mot en ny sorts misär och mot det dubbla förtryck de utsattes för i förortens hederskulturer.

Kanske gick det att hoppas på ett slags arabisk vår också i Europa, sa Ove Sernhede.  Ungdomsrörelser artikulerade sig men var detta till slut skulle hamna var svårt att förutsäga. Situationen var farlig. De politiska krafter som rörelserna knöt an till kunde lika gärna bli nyfascistiska som andra. Protesterna hade börjat i Brixton och andra brittiska städer redan 1981, existerade i mindre omfattning också i Tyskland och Danmark, uppstod senare i Frankrike och Grekland och hade nyligen återkommit i Storbritannien, efter att en ung man skjutits ihjäl av polisen. Polisen hade stått för repression i flera länder, bland andra Frankrike 2005, där upproren startat efter att några ungdomar bränts upp i en transformatorstation. Revolterna hade gjorts mest till polisiära angelägenheter men kunde istället ses som inledningen på en epok i europeisk historia med uppror mot en nyliberal politik, som under många år ökat klyftorna mellan olika grupper i samhället. Finanskrisen i Europa var i själva verket en fördelningspolitisk kris som fanns också i Sverige. I Angered i Göteborg kunde man till exempel se liknande mönster med skiktad segregation, 60 % av barnen under fattigdomsgränsen, hälften av ungdomarna utan jobb och många utan betyg nog att söka till gymnasiet på. Ungdomarna själva betraktade sig som andra klassens medborgare. I Stockholms förorter var det likadant. Den polisiära repressionen var stark överallt och bidrog till att motkrafter växte. Med den sociala nedmonteringen ökade också den sociala instabiliteten. Politikerna hade gjort sig av med alla styrinstrument, till exempel bostadsföretagen. Marknaden hade fått för stort spelrum.

Karin Olsson ifrågasatte själva rubriken för debatten. Några likhetstecken mellan diktaturerna i Nordafrika, som revolterna vände sig mot, och länderna i väst fanns inte. Tvärtom ville rörelserna i Nordafrika och Mellanöstern lära sig av demokratierna i väst. Men läget var dystert. I Nordafrika fanns en stor ungdomsgeneration med magra framtidsutsikter och i Europa en generation som skulle få det sämre än sina föräldrar. Arbetslösheten var stor. På alla håll hade feminister spelat en framträdande roll i protesterna och var viktiga i debatten, även i den svenska. En annan viktig faktor i samhällsutvecklingen var möjligheten till social mobilitet, att det gick att röra sig över klassgränserna. Men systemskiften kunde inte genomföras bara i Sverige utan måste genomdrivas på ett bredare, mer globalt plan.

Azar Mahloujian hade bevittnat upproren på Tahrir-torget, sett hur kvinnorna gick i bräschen och sedan hur de antastats och attackerats. Efter erfarenheterna av revolutionen i Iran och mullornas övertagande av makten 1979 hyste hon farhågor. Det som pågick i Nordafrika och Mellanöstern var både hoppfullt och farligt. Islamisterna hade fått majoritet i det tunisiska parlamentet och kvinnorna, som också här hade gått före, motades undan. En viss politisk apati hade uppstått. Och även om kraven var andra i Europa än den arabiska vårens, så växte orättvisorna där. Tahrir-torget och den arabiska våren hade fått en symbolisk kraft. Man skulle för övrigt komma ihåg att diktaturerna i Nordafrika hade backats upp av Europa.

Rubriken för samtalet hade satts just för att väcka debatt, sa Amineh Kakabaveh. Den stora frågan var hur demokratin såg ut i betydelsen ekonomisk demokrati, mot bakgrund av växande ekonomiska klyftor bland annat i det amerikanska samhället. Också i Sverige hade stora grupper ungdomar marginaliserats och ungdomsarbetslösheten var som en tickande bomb. Särskilt hårt hade kvinnor och unga tjejer drabbats, som på många håll gått i bräschen för protesterna både i Nordafrika och i Europa, men själva inte vunnit många fördelar i den kampen. I Sverige hade debatten om invandrarungdomarnas villkor i förorterna tystnat sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, och sådana frågor togs inte längre upp. Pengar användes i tillfälliga projekt och för olika etniska grupper i förorterna istället för att satsas på bredare grepp, till exempel i skolor och för det viktiga demokratiarbetet. Den arabiska våren var verkligen osäker och kunde komma att vändas i både höst eller vinter.

Nedtecknat av Eva Nauckhoff, i styrelsen för VHEK

Projektledare för föreningen Varken hora eller kuvad

Den antirasistiska och feministiska föreningen Varken hora eller kuvad (VHEK) startades 2005 i syfte att stärka kvinnor och ungdomar. Föreningen är ideell och arbetar bl.a. aktivt mot hedersförtryck och segregation.

Projektet Glora inom föreningen Varken hora eller kuvad finansieras av Länsstyrelsen i Stockholm. Inom ramen för detta projekt söker VHEK nu en person som ska arbeta med rådgivning och samordning på heltid. Rådgivning / samordnande verksamhet riktar sig särskilt till unga tjejer som befinner sig i riskzonen och till ungdomar som utsatts för hedersförtryck eller hedersvåld i Botkyrka och Hässelby. Tjänsten rör en projektanställning mellan perioden 15 januari 2011 – 30 oktober 2012, med chans till förlängning.

Arbetsuppgifter:

- Samordna föreningens verksamheter bland ungdomar och vuxna
- Ge professionellt stöd med enskild rådgivning och vägledning, bland annat genom telefonjourer, till kvinnor och unga tjejer, och slussa sökande vidare för adekvat hjälp.
- Ge ungdomarna kunskap om deras medborgerliga fri- och rättigheter samt verktyg för att kunna påverka sin egen situation.
- Kontakta skolor, fritidsgårdar, politiker, andra föreningar, medier och myndigheter för samarbete.
- Sköta projektets administrativa uppgifter.
- Ansöka om bidrag och skriva rapporter om verksamheten till berörda myndigheter och organisationer.
- Skriva nyhetsbrev och mötesprotokoll, folder och annat informationsmaterial.
- Stödja styrelsens arbete genom att representera föreningen och delta i informationsarbetet.

Erfarenhet / kompetens:
Föreningen ser  flerspråkighet som meriterande och god färdighet i att skriva och tala det svenska och engelska språket är ett krav. Medarbetaren ska dessutom ha god social kompetens, samt dokumenterad erfarenhet av socialt arbete med ungdomar och kvinnor.

Sista ansökningsdatum 20 december 2011.
Tjänsten tillsätts snarast, senast den 15 januari 2012.

Ansökningar skickas till arbete.vhek@gmail.com

För frågor, kontakta Ekim Caglar – 070 895 9936 (telefontid kl 10.00 – 12.00 fr.o.m. 12-16 december)

Lön efter överenskommelse.

Arabisk vår till Europa?

Tisdagen 13 december kl 18.00, ABF-huset, Sveavägen 41

Arabisk vår till Europa?

Ett samtal om ungdomsrevolter i krisens tecken

Ur upploppen i Paris förorter växte 2003 en feministisk och antirasistisk rörelse fram som gjorde skillnad i fransk politik. I Nordafrika och Mellanöstern har ungdomsrörelser fått diktaturer att falla. I Storbritannien har det som pågår ofta kallats upplopp. I städerna västvärlden över samlas människor i protest mot rådande ekonomiska och sociala förhållanden. Revolterna sprider sig. Vad är det vi ser? En begynnande social och politisk rörelse, uppror, fruktlösa revoltförsök eller upplopp? Kvinnorna, vilken roll spelar de i processen? Och hur knyts svenska städer, Göteborg, Malmö och Stockholms förorter ihop med utvecklingen, vad händer i vårt land och varför är det en sådan tystnad bland våra etablerade politiker?

I panelen:

Professor Ove Sernhede, professor på Centrum för urbana studier i Göteborg,

Karin Olsson, kulturchef på tidningen Expressen

Azar Mahloujian, författare och ordförande i Svenska PEN:s Fängslade författares kommitté

Amineh Kakabaveh, ordförande i föreningen Varken hora eller kuvad och riksdagsledamot (V).

Samtalsledare: Arne Ruth, fd kulturchef på DN